lördag 25 januari 2014

Varmblods travare

I dag var jag först och rida med Osku som är en häst som jag brukar rida så ofta jag hinner och vill. Efter det var jag till Ibsan och hade ett litet träningspass på gården. Ibi var riktigt duktig och gjorde mesta dels av tiden precis vad jag ville att hon skulle göra. En ny sak jag gör för att kolla hur bra hon lyder mig är att jag lägger en bom på marken och har henne att stanna med frambenen på ena sida bommen och bakbenen på andra sidan. Efter träningspasset lade jag alla hennes täcken på tillbaka och red en liten tur före jag släppte henne tillbaka i hagen.
En gång under dagen rymde hon medan jag tränade henne men det var hel och hållet mitt fel. Det är viktigt att tänka på vilka signaler man skickar ut och om man vill att hästen skall göra något så måste man också berätta för hästen via kroppsspråk vad det är. Ett minus med att arbeta hästen lös är förstås att ett misstag lätt leder till att hästen rymmer.
Osku är också en före detta varmblods travare precis som Ibi. Båda två är super roliga att ha att göra med och rida, förstås har de båda sina mindre bra sidor men det gör det hela lite mer intressant.
Jag kan inte förstå varför man inte skulle tycka om varmblod eller före detta travare ingendera betyder att hästen skulle vara sämre men ofta får man den känslan av andra häst människor. Enligt min erfarenhet är varmblodet den perfekta hästen, det är klart att alla säkert inte är lika trevliga som de jag har träffat men det finns jobbiga hästar av alla raser.
Varmbloden är så känsliga, alerta, energiska och de visar ofta öppet vad de tycker om det man gör mot dem. Visst kan det vara jobbigt med en häst som protesterar varje gång det gör lite ont någonstans eller någonting känns lite obehagligt men enligt mig är det bra för då vet man om att det. Hästar som inte visar så mycket när det först börjar göra ont har ofta ett mycket större problem när den till sist visar det och skulle man ha vetat om det tidigare skulle det ha varit lättare att göra någonting åt det. Varmbloden blir också lättare rädda och stressade men det går ofta ganska lätt att lugna ner dem medan hästar som är svår skrämda är jätte svåra att lugna ner när de en gång blir rädda. Det som kanske är deras minus är deras outtömliga mängd energi. Varmbloden kan vara jobbiga att ha att göra med om de inte får sin motion och det känns nästan som om ju mer man gör med dem desto mer energi har de. Dessutom verkar det som om de kan fortsätta springa fast de redan är andfådda och svettiga medan andra hästar oftast vill sluta. Jag har åtminstone aldrig fått ett varmblod så trött att det inte springer mer.
Allt det jag skriver är min personliga åsikt och det baserar sig på min erfarenhet och det stämmer säkert inte för alla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar