Städning

I går longerade jag både Lucky och Reea och det gick väl helt okej, de var inte riktigt med på noterna men efter ordentlig tillsägelse gjorde de vad jag begärde. Med Sara valde jag att gå en liten promenad runt gården vilket gick riktigt bra förutom att hon inte vågade gå över diket men det är något vi får träna mer på.
I går städade vi också i stallet, kollade lite vad det finns för saker och satte de på rätt ställen. Jag tvättade också en stor del av borstarna och skall nu när de har torkat sortera dem och fixa så att alla hästarna har ett eget ämbar med borstar. Lite fotografering blev det också.
I dag hade jag sovmorgon och har nu hunnit longera Sara. Hon var ganska vild och busig och ville absolut inte göra det jag begärde. Hon försökte hela tiden komma bort från ridplanen. Efter en stunds kämpande gav hon till sist upp och gjorde det jag bad om men jag hann bli ordentligt svettig när vi var klara. Märktes också att hon blev trött och hon kom riktigt lugnt in till stallet med mig.

Onormala hästar

Har varit dålig på att uppdatera nu igen men har helt enkelt inte orkat. Det har hänt en hel del men tänker inte skriva allt här. Här kommer åtminstone en liten del av det som hänt. Jag har ridit Lucky en gång efter att hon fått skorna på igen och jag måste säga att hon är annorlunda än många andra hästar jag ridit. Den vanlig reaktionen när man börjar rida en ung häst är att hoppa, springa och helt enkelt få bort ryttaren, visst har Lucky studsat ett par gånger men väldigt lite. Senast jag red henne stannade hon helt lugnt och lade sig ner inte för att rulla utan bara lade sig ner. Så fort jag steg bort från hennes rygg steg hon helt lugnt och sansat upp och stod och såg på mig. Efter att jag slutat skratta (vad annat kan man göra) hoppade jag tillbaka upp i sadeln och red en stund till.
Sara är också helt otrolig jag testade att få henne att buga eftersom hon är så orädd, jag var helt säker på att det inte skulle gå så gissa om jag blev förvånad när det tog mindre än 5min att få henne att göra det och dessutom med väldigt lite protest. Vi har övat några gånger till och hon vet nu vad jag vill att hon skall göra, nu är det bara att fortsätta öva så att hon blir kvar i positionen längre och att jag kan bestämma när hon kommer upp.
Träningen i övrigt har bestått av ridning med Reea och longering och promenader med Sara och Lucky.
Det pågår också lite "renovering" i stallet, Sara skall få en egen box och det skall komma lampor i taket just nu har vi bara två små lampor.

Fredag

Gårdagens sista träningspass slutade med en häst som sprang lös runt hela gården. Medan jag försökte få Sara att förstå iden med longering drog hon ganska mycket med huvudet och försökte springa i väg och såklart hade jag inte spänt repgrimman tillräckligt mycket så den lossnade. Sara sprang såklart i väg i full fart och lyckades till och med gå omkull men hon var snabbt uppe igen. Det tog en stund men till sist fick jag grimman på henne och vi kunde träna en stund till före vi gick in.
I dag behövde jag inte stiga upp och göra morgonstallet utan fick sova lite längre, super skönt. Nu på förmiddagen har jag hunnit mocka boxarna, köra in hö, lagt kraftfodret i blöt, skala bort barken från trädstammar som skall bli bommar och lekt med Hero. Hero är hästägarens hund.
Senare i dag skall jag säkert ha träningspass med alla hästarna, nu på förmiddagen tog jag alla hästarna turvis på en liten promenad. Reea var såklart snäll men också de andra har blivit så duktiga och börjar verkligen respektera mig. Det är skönt att se att arbetet man lagt ner faktiskt har gjort nytta.

Att bo hemma hos någon annan

Jag bor hemma hos hästarnas ägare och hennes familj och även om jag vet att jag är välkommen och att hon verkligen vill ha mig här känns det ändå lite konstigt. Jag får själv gå i alla skåp och söka mat och dricka åt mig men för mig känns det inte riktigt rätt att gå i andras skåp och ta vad man vill. Antagligen vänjer man sig med tiden när man börjar känna sig mer som en del av familjen. När man är hemma är allt så lätt man behöver inte tänka på var allt finns man bara vet men när man är hos någon annan har man ingen aning om var saker och ting finns. Nå man lär sig med tiden men i början är det verkligen jobbigt.

Onsdag

Andra omgången träning med hästarna är klar och skall småningom gå och göra kvällsstallet. Efter Luckys händelserika förmiddag får hon nu lite sjukledigt eftersom det inte riktigt känns okej att lägga bett i munnen på henne just nu.
Sara prövade jag longera för första gången vilket hon tyckte var ganska svårt men mot slutet av passet fick jag henne att röra sig lite runt mig. Det verkade som om hon verkligen börjar förstå nu att det inte är okej att springa på folk utan man måste respektera andra och om någon säger att man skall stanna så skall man också göra det. Jag tycker också att hon har minskat lite på bitandet på allt och alla men det kommer nog att ta tid att få bort det helt.
Sedan var det Reeas tur och med henne tog jag en liten skrittur i skogen. Reea har tidigare varit terapihäst och är lugn och snäll. Det som man måste tänka på när man gör någonting med henne är att hon hela tiden försöker fuska om man inte är uppmärksam. Hon är lat men annars helt underbar häst.

Lucky or maybe it should be Unlucky

I dag började jag som vanligt dagen med morgonstall ca 5.30 och passade sedan på att sova en stund till. När jag efter någon timme orkade stiga upp, åt jag och gick sedan till stallet.
Jag valde att börja dagens träningspass med Sara eftersom jag i går började med Lucky. Det fick bli ett pass med fokus på att gå fint in och ut ur stallet eftersom det enligt Sara finns en massa hemskheter just vid dörren. Att de andra hästarna springer runt och är stressade när jag tränar Sara gör det ju inte heller lättare. Nå till sist gick hon snällt och lugnt in i stallet och efter det fick hon gå tillbaka med de andra. 
Sedan var det Luckys tur och redan när jag skulle ta in henne märkte jag att hon hade tappat en sko men tänkte inte så mycket på det eftersom hoven såg fin ut. Jag började med att känna på hennes mage för att se om hon verkade öm eller så eftersom det verkar som hon kanske har magsår. Plötsligt blev hon rädd för något och slog några gånger med huvudet men lugnade sig ganska snabbt men gjorde konstiga grimaser. Jag kollade så klart  hennes mun och det blödde ut munnen och när jag kollade lite närmare hade en tand gått av. Man skulle ju tycka att det skulle räcka för en dag men inte när jag kollade hennes ben så hade hon också lyckats trampa på sig själv antagligen i samband med att hon tappade skon. Såret var inte så stort så förhoppningsvis blir det bra snart. Efter den här dagen känns det verkligen som att Lucky har fått helt fel namn, hon lyckas alltid med någonting. Det här var så klart värre än det brukar vara men också i vanliga fall behöver hon bara vara ute i fem minuter före hon har något litet sår.

Länge sen sist

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen men har inte riktigt haft lust. Nå nu skall jag försöka ändra på det. Jag är nu i Paltamo och har varit här snart en vecka. Hård träningen har börjat med både Lucky och Sara, hård träning betyder i detta fall inte långa pass i full fart utan flera korta pass om dagen då vi främst håller på med hantering.
Lucky har gjort stora framsteg vad gäller hantering. Hon är snäll och vill verkligen ut och arbeta och lära sig. Hennes dåliga sida är att när det blir lite jobbigt försöker hon slippa undan.
Jag har också hunnit rida henne två gånger redan och också där är hon otroligt snäll åtminstone med tanke på att hon är fyra år och bara blivit riden ca fem gånger i sitt liv.

Sara är ett helt otroligt föl, det är väldigt lite som skrämmer henne och hon har i princip inga problem med att lämna mamma kvar i hagen för att själv fara på träning. Vi har under de dagar jag varit här haft både sadel och sele på henne och det enda hon gör är att titta lite på det som är på ryggen och bita lite på det men om det finns något intressantare framför henne biter hon på det i stället. Problemet med henne är att hon biter och har noll respekt för människor. Nu när vi har tränat lite har det blivit bättre men när jag i början begärde att hon skulle respektera mig, hålla avstånd och lyda så var hennes reaktion att stegra och komma mot mig sparkandes med frambenen.

Som tur är för Sara så är hon ju söt åtminstone.
Orkar inte skriva mer nu så Reea tar vi en annan gång.